Världen står på många sätt vid ett vägskäl just nu, ni vet ju det eftersom ni har läst och hört och sett samma saker som jag den senaste tiden och framför allt de senaste veckorna. Jag känner inte att jag måste upprepa något av det. Den här bloggens stora förtjänst har alltid varit att dess läsare… Fortsätt läsa En annan grej
En bit text
Jo, hej. Det är jag igen. När jag flyttade den här bloggen till den här sajten för ett tag sedan härjade jag ju en del om att jag inte exakt visste vad det skulle bli av oss. Jag tror att jag nämnde att jag kanske tänkte mig att jag då och då skulle kunna lägga upp… Fortsätt läsa En bit text
Vänta nu
Jag antar att det i nästan alla vuxna parrelationer finns ett element av att förhandla om olika uppgifter i hushållet. ”Om du tar disken så tar jag tvätten”, till exempel. Jag antar också att det är ganska normalt att den ena partnern i en relation ofta är lite mer retoriskt skicklig än den andra, och… Fortsätt läsa Vänta nu
Absolut
Barnen skulle på utflykt till någon park eller vad det nu var, och det var meningen att vi skulle vara där i tid på morgonen och ha matsäck och grejer med oss. Och det var vi kanske inte riktigt exakt, det där med ”i tid”, så jag fick köra barnen direkt till parken. Eftersom vi… Fortsätt läsa Absolut
There goes the neighborhood
Våra grannar ska sälja sin lägenhet. Så de hade öppen visning. Den pågick ungefär när mina barn och jag kom hem från förskolan. Och som bakgrund till det som sedan skedde så vill jag först berätta att man måste sätta gränser för barn. Alla föräldrahandböcker säger det. Barn behöver gränser, det är jätteviktigt. Det är… Fortsätt läsa There goes the neighborhood
Mina barns humor. I sammanfattning.
Jag: (Till son) Okej, kan du klä på dig nu då, för ikväll ska vi gå hem till… Son: (Kastar upp handflatorna i mitt ansikte) Näääj! Säg inget! Jag vill gissa! (Plats för viss eftertanke och mycket tålamod) Jag: Oookej. Vet du vilka vi ska gå hem till idag? Son: (Spärrar upp ögonen) Ska vi köpa NINJAGOLEGO? Jag: Va? Vad…nej…jag sa: Vet du vilka… Fortsätt läsa Mina barns humor. I sammanfattning.
Don’t look back in anger
Först av allt: Jag sa inte att någon av ungarna var ”trögfattad”. Jag skulle aldrig säga så om en ung person. Jag sa: ”När man tittar på det här så förstår man trots allt varför Pavlov valde att jobba med hundar och inte med barn”. Och det enda jag menade var att det var typ… Fortsätt läsa Don’t look back in anger
Sötebrödsdagarna
Fru: Vad…har du gjort? Jag: Nämen jag, du vet. Jag åt det. Fru: Du åt alltihop? Jag: Innan du blir arg så vill jag bara säga det här: Jag tror att det finns en läxa att lära barnen här. (Plats för ömsesidigt smältande av denna, om jag får säga det själv, ur föräldrasynpunkt exceptionellt viktiga och väl övervägda tanke) Fru: Men… Fortsätt läsa Sötebrödsdagarna
Min insats som förälder, sammanfattning från helgen.
(Som jag minns det här.) Son: Jag vill gå ut! Dotter: Ut! Jag: Okej. Sätt på er kläderna då. (Tystnad) Son: (Tar av sig alla kläderna, går mot sitt rum.) Jag: Vart ska du nu? Son: Leka. Jag: Men vi ska ju gå. Son: (Ser genuint chockad ut) Gå vart? Jag: Ut. Du ville ju gå ut. Du måste ta på dig kläderna om vi… Fortsätt läsa Min insats som förälder, sammanfattning från helgen.
Det är inte nödvändigtvis mitt stoltaste minne som förälder
Jag sa att han skulle gå och lägga sig. Han frågade varför. Jag borde ha varit pedagogisk. Det han egentligen ville veta var ju varför han var tvungen att gå och lägga sig först, trots att hans lillasyster fick stanna uppe. Och visst, det finns många dåliga svar när ett barn frågar varför han måste gå… Fortsätt läsa Det är inte nödvändigtvis mitt stoltaste minne som förälder